Åke Pernby var en av våra mest betydande konstpedagoger. Han var med och byggde upp Pernbys målarskola, som är verksam än idag. Som konstpedagog hade han en sällsynt förmåga att få människor att växa. Vi vill på den har sidan försöka ge vår bild av honom.

Förutom några foton och egna minnen har vi hämtat fakta om Åke från Målarskolans historiebeskrivning och Stockholmstidningen från 1955.

Håkan (min bror) hade förmånen att under några veckor få delta tillsammans med vår far på målarresa till Ligurien där Åke Pernby på ett fantastiskt sätt som pedagog utvecklade kursdeltagarna.

Vi som är barn till Bengt Källman har hört om Åke sedan tidigt fram till dess att Åke gick bort och glömmer honom inte. Pappa beskrev honom som sin "andlige fader". och gav oss en mycket positiv bild av honom när vi växte upp. Vi fick också träffa honom. För oss blev han den store konstnären som hade målarskola och som reste uti världen, nu är han en historisk storhet. Han var pappas bästa vän under många år.

 

Startar målarskola

Åke Pernby föddes i Trelleborg 1902 och tog studenten i Lund 1922. Under åren 1923 till 1928 studerade han konst i Paris. Efter sina konststudier i Paris, som pågått sedan 1923, började Åke Pernby som massier(vaktmästare eller intendent) vid Academie Scandinave i Paris.

Där blev han vän med Otte Sköld som drev målarskolan. De båda vännerna planerade att bryta upp från Paris. Över en "avskedspernod" kom de överens om att den som först kom hem till Sverige igen skulle leta rätt på en lämplig ateljé för att starta en målarskola.

 

Parisisk miljö

Året var 1929 och den då 27-årige Åke Pernby var först hemma. Det blev upptakten till Otte skölds målarskola. Högt under takåsen i ett gammalt patricierhus vid Snickarbacken 7 hittade Åke just den ”Parisiska” miljö han sökte.

Skolan utformades som en ren målarskola efter klassiskt mönster med undervisning kvälls och dagtid. Skolan fungerade som en ”plantskola” för fortsatta studier vid konstakademien och fick snabbt ett gott anseende. Tillsammans med Isaac Grunewalds målarskola kunde den erbjuda den mest betydelsefulla grundutbildningen för sin tid.

 

 

Bildar Pernbys målarskola

1949 blev Sköld överintendent på Nationalmuseum och Pernby fortsatte att driva skolan, nu i eget namn.

I den Parisiska takvåningen fortsatte Pernby driva undervisning, nu med nya konstnärer som medarbetare.

Med tiden skaffade sig Åke en osedvanlig förmåga att få människor att växa, men han hade stränga regler. Åke i en intervju för Stockholmstidningen 1955: 

-De flesta har underkastat sig den disciplin som fordras när det gäller målarskolan. Ja, det gäller nog alla utom en. Det var en norrlänning som kom hit med en samling vykort på fickan. Han målade sedan av dem och utbad sig sedan om kritik. Någon kritik blev det givetvis inte, men han åkte ut fortare än kvickt med sina vykort.

På somrarna reste Pernby utomlands med sina elever för att de ska kunna förkovra sig ytterligare genom studiebesök på museer och få känna sig för med utländska motiv. Resorna gick till Paris, Bretagne och Jugoslavien men även resor till Lappland fanns med på programmet.

Många som togs in på skolan var norrlänningar. Pernby tyckte att de norrländska eleverna oftast var tacksamma att ha att göra med och var i allmänhet mer receptiva än Stockholmare och sörlänningar.

Att lära sig allt från grunden, inte minst måleriets teknik och att skaffa sig respekt för konsten var hörnstenar i Perbys pedagogik. Han ville inte befatta sig med måleriets avarter:

-Det går sålunda inte att först börja omforma motivet och sedan se på det. Utan först måste man känna motivet ordentligt för att sedan eventuellt söka omforma det.

Många av tidens stora konstnärer tecknade croquis och målade modell på målarskolan. Några av dem är: Curt Clemens, Tage Hedquist, Lennart Gram, Erik Jeansen, Uno Wallman och Pierre Olofsson.

 

 

Kvällskurser i Hälsingland

På 50-talet började Pernby leda kvällskurser bland annat i Hälsingland. Det var så min far lärde känna honom. I slutet på 50-talet startade Åke Pernby kvällskurs i ABF-regi här i Söderhamn.

Som 12-åring minns jag min far när han kom hem från sin första målarresa med "Pernbygruppen" från Söderhamn. Min far berättade om Jylland och om Åke som om han just väckts upp till ett nytt liv. Vi skulle få se ett helt nytt måleri hemma på väggarna.

Den gången hade pappa tre målningar med sig hem föreställande de långa sandstränderna på Jylland, målat på ett sätt som vi aldrig tidigare skådat. Det var på den resan min pappa etablerade sin långa vänskap med Åke. De kom att följas åt på resor till Paris, Cinqueterre och Hercegnovi ända tills dess att Åke gick ur tiden.

Jag minns hur min pappa utvecklade sitt måleri under 60 och 70-talen. Snart nog stod han på egna ben och hans måleri blev efterfrågat. 

Åke kom att finnas med hela tiden som "andlig fader", god vän, resekamrat eller som Åke valde att kalla det, "broder".
1976 lämnade Åke ledningen för Pernbys målarskola, som fortfarande är verksam. Pernby var nestor i kretsen av svenska konstpedagoger.

Åke Pernby tilldelades Patriotiska sällskapets medalj 1951 och blev 1971 riddare av Vasaorden.
Åke Pernby avled 1981.

 

 

 

 

 

 

Karlaxel Källman.

Källor: intervju med Pernby i

Stockholmstidningen 1955.

Pernbys målarskolas historiebeskrivning

Bilder från målarresa till Cinqueterre 1968.