"Jag reser
inte för att måla. Det är ett härligt sätt
att leva bara. Själva målningen är en
biprodukt av upplevelsen. Först gör jag
själva resan, sedan upplever jag den igen
och igen när jag sitter här, eller i ateljén
på Öster, och målar. Utan den biprodukten
skulle Bengt som vi vanliga
semesterresenärer bara kunnat dokumentera
resorna med några färgbilder".

"Här ligger
torget som han älskar, där han känner varje
hus och dagens alla rytmer." Foto: Dragan
Babovic
Berättelsen
från torget som han älskar
"Det
bästa sättet för Bengt att minnas är vid staffliet.
Nästan hela vintern har han hållit på med en stor olja
från byn Herczeg Novi i Jugoslavien. Där var han i
somras för femte gången. Motivet är torget. - Torget som
han älskar, där han känner varje hus och dagens alla
rytmer.
Han har flyttat några hus
för att få full insyn över torget. Rader av patinerade
tegeltak ramar in själva torget där både gravöl och
promenadkonsert hålls samtidigt. Det är Bengts gode vän,
"Doktorn" kallad, som är död. Stora kransar står lutade
mot dörren i huset i hörnet av torget. De svartklädda
serveringsflickorna ilar över kullerstenarna med faten
fyllda.
Längre ned, i jämnhöjd med
torgstånden, är bykrogen, där Bengt sitter med överblick
över hela torget.
- Klockan elva är
torghandeln slut, berättar han. Då har kvinnorna från
bergsbyarna, som först färdats hela natten hit ned, sålt
sina grönsaker, grisar och höns. Nu samlas de på krogen
för att prata, det var månader sedan sist de sågs.
-
En efter en kommer alla brevbärarna förbi. De tittar in
här först; innan de beger sig upp i bergen. Sitter
adressaten här kanske de spar kilometrar till ett
ensligt beläget hus.
Så berättar han medan ett
av hustaken får några tegelpannor till. Torgstånden, som
han hämtar sin inspiration ifrån till varuhuset hemma
har ännu inte fått färg".